En dag i Frankrike/Schweiz

Ledsen men det blir inte roligare än ett tråkigt bildinlägg









































Dagens upptäckt






En drunknad råtta! Jag ville ha den som husdjur, men Agnes sa nej.

LYCKA

Sann lycka (Sanna-lycka) är man får ett paket på posten fullt med godis!

TACK mormor och morfar!


Gissa vad jag kommer göra ikväll

Long time no see

Jag vet.

Jag är urusel.

Ursäkta.


Sen sist då? När var sist? Sist men inte minst? I sista minuten? Sist in först ut? Är sist ens ett ord längre? Sist sist sist sist. Nej det är nog inget ord.

Nä nu kom jag av mig. Mamma och mormor var ju här! Det var skönt att slippa hålla inne på sin konstighet ett tag. Det var underbart att äta vanlig mat i vanlig tid! Kändes nästan som hemma. Som hemma, fast i frankrike.

Nu undrar ni säkert vad vi gjorde. Det undrar jag också. Minnet är bra men kort.

Men jag vet iallafall att jag nästan fyllde år! Familjen Andersson hade skickat med några väl utvalda födelsedagspresenter och lite kalasgrejer. TACK! Allt godis var slut innan min riktiga födelsedag.


Den fina tårtan jag fick till frukost en dag

















Sen så glömde jag ju minneskortet VARENDA gång så det gick inte ta så många bilder. Bra jobbat Sanna.

Så att eh



Klarade sig nästan fem månader, ändå längre än förväntat!

Nära döden.

Så det kom en en spindeljävel och försökte döda mig igår.

Den kom smygandes på väggen alldeles ljudlös mot mig, som en ninja, men mina instinkter sa åt mig att någonting inte stod rätt till. Så jag vred på huvudet åt höger och upptäckte en fet, stor, äcklig sak med åtta ben en halvmeter från mitt huvud. 

Avslöjad som den var hoppade den ner på sängebordet. 

Just det, HOPPADE

SOM EN NINJA!


Där nånstans fick jag panik och kastade mig så snabbt jag bara kunde bort från ondskan själv. Vilket var ett stort misstag. Spindeln försvann spårlöst på ett ögonblick, som en ninja.

Och där började den verkliga paniken, VARS HADE DEN TAGIT VÄGEN? Och då brukar jag inte vara rädd för spindlar i vanliga fall. Faktum är att min bästa vän där ett tag var en spindel som bodde i min dusch. Men det här var någonting helt annat. 

En gigantisk muterad mördarvampyrninjaspindel törstig efter mänskligt blod!

Så jag ställde mig upp i sängen och skrek svordomar, som en man. Sedan upptäckte jag att spindeljäveln kröp fram under sängen, så jag hoppade så långt jag kunde från sängen och grep tag i det längsta föremål jag kunde hitta (en flaska), eftersom om jag skulle komma för nära hade jag varit så gott som död. Den kunde ju hoppa!

SPINDELN SKULLE INTE KOMMA UNDAN EN GÅNG TILL!

Bankade på den sjuttiofyra gånger tills den var död, sen sjutton gånger till för att vara säker. Inte riktigt som en ninja.

Men nu kommer jag leva i ständig skräck för att monsterspindeln ska ha lämnat avkomma som ligger och frodas någonstans i väggen. Som en dag kommer hämnas sin mor eller far eller vad det nu var.

Det här är inte bra.


Nämnde jag förresten att den HOPPADE?!?!??!!!!?



EN SÅN VAR DET! Just den här gick dock sitt öde till mötes betydligt snabbare än dess kompanjon.


HOPPADE!

Snart iväg

och möta mor och mormora på flygplatsen. 

Vad vi ska hitta på för galna saker återstår att se.




Hoppas dom har godis.



Ävenflykt

uttyr.

Följde med el neighbour Michaela och hennes kompis vad-han-nu-hette till något ställe någonstans för någon dag sedan. BILDER

































HÅLL I HATTEN

och stoppa pressarna. Dra mig baklänges på en liten kärra. Och ring psyket. För jag har drabbats av plötslig personlighetsförändring och har
varit
ute
och
SPRUNGIT!

Dock urartade det till gående form i slutet och sen praktiskt taget krälande.

Mina ben ligger och viskar med varandra nu. Jag kan inte riktigt höra vad dom säger men jag är säker på att ett av dom nämnde orden "hämnd imorgon" och det andra yttrade utan tvekan något i stil med "brutal smärta" när det svarade.

Det bådar inte gott. 




Imorgon är det jag som är apelsinen och benen tänderna. Och alla andra apelsiner firar

Bilder från ye olde kamera

ungefär från början av januari till slutet av mars eftersom när mamma väl skickade sladden så jag kunde he in bilderna på datorn, var det givetvis fel sladd. Men hon skickade choklad då också så hon är förlåten.

















































I princip bara tråkiga naturbilder men sånt är livet

It's time. Det är dags. FÖR

Middag.

Pfffff middag klockan sju, skulle inte tro det. 

Okej så det här med att uppdatera bloggen och så har väl inte gått sådär jättebra kanske vissa skulle säga. Andra är säkert lika glada ändå. Men gladast är nog garanterat räven! Dock inte den som blev överkörd. Vila i frid.

(Nu blev det middag på riktigt, på återseende.)

Låt oss börja.

En dag i slutet av sköna mars begav sig en modig, tapper, heroisk, bedårande ung kvinna iväg från det soliga varma Frankrike för att besöka sitt hemland, kalla bestaliska Sverige, där snö och en och annan kannibal kan jag tro, härskar. Trots detta var hon lycklig som aldrig förr, hon var en fantastisk person. Hon satte sig och väntade X antal timmar på Genèves flygplats, denna tålmodiga kvinna!

-->Köpenhamn-->Arlanda-->SKELLEFTEÅ!

Och där börjar äventyren innehållande bland annat: Black and white (mat), småsystrar, kramar, fil, kiosken, smältost, bowling, Drolly, chips och dipp, prat, pizza av hemgjort slag, Mario kart, SkellefteTV, spagetti och köttfärssås, oreotårta, Bert, film, lax, påskägg, utgång, The Nova, Allstar, Max, grillning, kött, hockey, räkmackor, pizza av pizzeriaslag, godis, familj, massa god mat, mer godis, spel, skratt.

Det var med tungt hjärta den charmanta, kloka unga kvinna åter begav sig till Skellefteå flygplats
-->Arlanda-->Köpenhamn-->Genève med slutmål Bossey, Frankrike. Kvinnan ifråga känner sig lyckligt lottad som har sådana fantastiska vänner och familj och vill tacka varenda kotte (känn dig träffad) som gjorde hennes korta vistelse hemma så strålande! Sentimentalt värre.

Kvinnan ifråga, som dom flesta säkert redan listat ut pga alla korrekta beskrivningar, är jag.

Och när jag kom tillbaka till Frankrike regnade det och det har inte varit en enda bra dag vädermässigt. Fml. Vill hem till snön igen. 







I princip dom enda bilderna som togs när hemma jag var.

Glömde

Skäms Sanna



Hade tänkt göra ett ordentligt inlägg idag

men jag ångrade mig på grund av trötthet. Man vill ju inte slita ut sig.

Men vi säger bra försök och så provar vi imorgon igen.

God kväll.










Luftballongsinvasion

Borta bra

men hemma bäst.

Min dubbelhaka

aka min bästa vän




Hej hej, hemskt mycket hej

Det var en gång en gubbe alltid glad och snäll blablablabla hej hej, hemskt mycket hej! 

Jomen du, min sångröst är fantastisk som synes här ovan. Fråga bara min dusch som tog självmord.


Sofia, Lovisa och Linnea har lämnat mig ensam här i Frankrike igen. Eller ja, det var mer än en vecka sen dom övergav mig, men sen dess har jag legat i fosterställning och gråtit så bloggen har fått vänta. 

Vår huvudsakliga sysselsättning var att äta. Äta så mycket socker som möjligt. Trycka i sig sackaros så det sprutar ut igen genom öronen. Det var väl ungefär det vi gjorde. Det och åt sniglar. Men det kunde inte ha varit bättre.


Oroliga blickar. "Sitter vi verkligen på rätt buss?"

Svar: Nej. Nej det gör ni inte.

Så tant grön, tant brun och tant gredelin hamnade mitt ute i ingenstans.



Men till sist hamnade di tre damerna rätt och där stog jag i full militarmundering och skjöt dom. Snipp snapp snut så var sagan slut.



Sen tog jag godiset och stack.


Sen fick jag dåligt samvete och återupplivade dom. (Efter jag hade ätit upp godiset)



WOW! Ett hus! AV KLOSSAR! Sofia är imponerad.



Självklart lite Alperna också







Jag är definitivt världens konung






Inga kommentarer.





Sniglar

















usch.

Till Linnea, Lovisa och Sofia

  • Lösviktsgodis, flera kilon (inte Ica)

  • Sourcream onion chips (olw)

  • Cream Cheese chips 

  • Massa dipmixer

  • Marabou mjölkchoklad

  • Marabou digestive

  • Marabou mintkrokant

  • Bregott

  • Filmjölk

  • Hushållsost

  • Herrgårdsost

  • Ostkrokar

  • Pizza från en pizzeria (I Sverige)

  • Falukorv

  • Bullens pilsneskorv

  • Felix tomatketchup

  • Vispgrädde som faktiskt går vispa

  • Parisare

  • Ballerinakex

  • Vaniljsocker

  • Hamburgerdressing


Sådärja. Inga problem va?

Tack på förhand

Mvh Sanna

Låt oss hämta igen lite förlorad tid

Jag vet att ni går runt hela tiden och undrar vad jag gör på dagarna och så. Ni kanske inte undrar medvetet men jag vet att ni gör det. Någonstans långt bak i bakhuvudet iallafall. Varje dag, varje sekund. Lovar.

Så vad säger ni? En liten uppdatering ("En update" om ni känner er på ett ballt humör)? 

Pfffff som om ni hade något att säga till om.

Jag kan ju börja med att säga att jag nyss nös. Det kom lite innandöme på tröjan. Men ni kan va lugna, detta ska inte sätta käppar i hjulet för vår tid tillsammans. Jag torkade bort vad det nu var för nånting med handen och överförde det till någon annanstans (sängen) så låt oss glömma den lilla incidenten och gå vidare. Snälla glöm det, jag vill inte verka som någon slags äcklig gubbe. DET VAR EN ENGÅNGSHÄNDELSE, OKEJ?

Okej.

Igår var jag uppe någonstans i bergen och åkte längdskidor. Ja ni läste rätt. Längdskidor. Idag säger kroppen "vad tänkte du med egentligen med pucko?!" Den svär ganska mycket också men det utelämnar vi nog. Det är inte vackert.

Mer då?

Våren är kommen! Har suttit på balkongen i shorts och linne. Med glass. I Februari. Den klår ni inte.

Franskalektioner tisdagar och tordagar. PEST OCH PINA! Pest och pina sjuttioelva gånger om.

Åt semlor i onsdags på svenska au-pair träffen. Lycka. Och semlor är egentligen verkligen inte någon favorit men just då var det det godaste jag någonsin ätit.

Jag och Michaela satt i lördags på någon pub i Genève och lärde varandra fula ord på varandras språk. Kurva ty vole.

Sen får det räcka. Sen kan vi köra några bilder från diverse sysselsättningar.


Les Gets


Tess står på gränsen mellan Frankrike och Schweiz med sina minifötter



Chamonix



Flåglal



Fokuserad



Tiger


Okej jag hade inte så många bilder eftersom min kamera är hemma (men iallafall hel nu) och jag kan inte få in bilderna från den andra kameran i datorn än. Men snart! Adjöken.

Nämen okej

nu har det gått får långt. Eller nej. Det har snarare inte gått alls. Bloggen, är som ett lik. Dött och dött och kallt och dött. Men när man minst anar det vaknar det till liv som en zombie. Tills den blir skjuten av de arga byborna förstås. Eller spetsad av en högaffel. Arga bybor är som Chuck Norris med sina högafflar. Men zombies kan ju egentligen inte dö på grund av det uppenbara skälet. DOM ÄR JU REDAN DÖDA JUUUUUHEHEUHUHUEHE

Såatteh

Det jag ville komma fram till var iallafall den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. Fast jag minns inte om det var det heller. Men vi kan säga att det var så för min tankeverksamhet gick på strejk. Vi får se senare om det finns några pengar över så jag kan tanka (hehehe). Okej det där sista var alltså menat som ett skämt men uppenbarligen så arbetsvägrar min hjärna fortfarande. Ha överseende.



Kungen av snögubbar

Tidigare inlägg
RSS 2.0