Sanna

och jag sitter på mitt rum i Frankrike och har noll julkänsla. 10 grader varmt och ingen snö är inte jul. Att vara i Frankrike är inte jul. (För mig.) Imorgon är det julafton... Den julkänsla jag hade för några dagar sedan försvann i takt med att snön smälte.


Jag gillar traditioner. Jag är en sån som i många fall vill att allting ska vara som det alltid varit. Specillet gällande julen. 

På kvällen, dagen före julafton, brukar vi ha uppesittarkväll med Kattis (moster) och Tauve och kusinera Irma och Vanna. Jag och lillasyster Linnea brukar gå lite tidigare till pappa eftersom det är tradition att vara där på julaftonsmorgon (då vi brukar följa ledtrådar och leta efter julklappar som pappa har gömt, Sanna och Linnea 18 och 16 år gamla (förra året)! ). Förra året minns jag att vi satt och tog bilder på oss själva med Lova och/eller Millas Nintendo DS som vi skrattade halvt ihjäl oss åt.

Jag vill verkligen vara hemma nu.


Men Julafton i Frankrike är ju en upplevelse det med. Svenskt julbord kommer det i alla fall att bli. Och snart är jag hemma i vintriga(re) Skellefteå. Ett i princip fullspäckat schema väntar mig, där en av dagarna är "julafton"! Samma uppbyggnad som en, för mig, traditionell julafton. Dagen med pappa, kvällen med mamma hos mormor. Hoppas tomten kommer!

Ikväll ska jag nog se "The nightmare before christmas" så kanske en gnutta julkänsla infinner sig. Förhoppningsvis.


Inte en av bilderna tagna dagen före julafton, men ja, ni förstår principen. Och ja, vi rapar. 



Förra julaftonen, alla mina syskon som jag saknar.



Julafton


Julafton


Mr. Snowman


Tre dagar senare