Farsdag, morsdag
Grattis på farsdag Jonas Andersson och grattis på födelsedan Liselott Åström. Eller pappa och mamma som jag kallar dom.
Söndag alltså. Idag har jag inte gjort mycket. Bara njutit av att internet äntligen är stabilt och varaktigt och hållbart och bestående och så. Tacka vet jag sladdar.
"Historien om Torkel" - en tragedi.
Torkel var en tvestjärt. Han hade alltså delad bakdel, man kan jämföra det med skinkorna på en människa om man vill dra paralleller. Alltså inte helt olik mig och dig. Han var dock inte enbart en tvestjärt utan också femhundrabarnspappa. En morgon i slutet av oktober skulle Torkel hem till sina 500 barn efter en natts hårt trumhinneknipande i örontunneln. Tyvärr så betämde han sig för att ta en annan än den vanliga vägen hem, som hans kollega påstod var kortare. Man skulle ju kunna tro att han ville fördröja hemkomsten så mycket som möjligt. Femhundra barn är ironiskt nog ingen barnlek. Torkel å andra sidan var en tvestjärt av rang och älskade varenda unge till 103 % så naturligtvis ville han hem så snabbt som möjligt. Nu förstår ju ni att något hemsk kommer hända Torkel påvägen hem eftersom jag anväde ordet "tyvärr". Jag förstår att ni skriker vilt och högt "Nej Torkel, ta den långa vägen hem!". Men det är försent. Torkel tog den korta vägen. Vid vägen låg en blå plastpool. Ett hav om man är en tvestjärt. Torkel var givetvis ofattbart törstig efter sitt arbete i örat. Han kunde inte motstå den där klara vätskan. Torkel drunknade i den poolen. De 500 barnen fick aldrig se sin far igen.
Söndag alltså. Idag har jag inte gjort mycket. Bara njutit av att internet äntligen är stabilt och varaktigt och hållbart och bestående och så. Tacka vet jag sladdar.
"Historien om Torkel" - en tragedi.
Torkel var en tvestjärt. Han hade alltså delad bakdel, man kan jämföra det med skinkorna på en människa om man vill dra paralleller. Alltså inte helt olik mig och dig. Han var dock inte enbart en tvestjärt utan också femhundrabarnspappa. En morgon i slutet av oktober skulle Torkel hem till sina 500 barn efter en natts hårt trumhinneknipande i örontunneln. Tyvärr så betämde han sig för att ta en annan än den vanliga vägen hem, som hans kollega påstod var kortare. Man skulle ju kunna tro att han ville fördröja hemkomsten så mycket som möjligt. Femhundra barn är ironiskt nog ingen barnlek. Torkel å andra sidan var en tvestjärt av rang och älskade varenda unge till 103 % så naturligtvis ville han hem så snabbt som möjligt. Nu förstår ju ni att något hemsk kommer hända Torkel påvägen hem eftersom jag anväde ordet "tyvärr". Jag förstår att ni skriker vilt och högt "Nej Torkel, ta den långa vägen hem!". Men det är försent. Torkel tog den korta vägen. Vid vägen låg en blå plastpool. Ett hav om man är en tvestjärt. Torkel var givetvis ofattbart törstig efter sitt arbete i örat. Han kunde inte motstå den där klara vätskan. Torkel drunknade i den poolen. De 500 barnen fick aldrig se sin far igen.
Kommentarer
Postat av: Pappan
Naaawwwww... stackars Torkel! Och ve hans barn! Och tack för grattiset! :)
Postat av: Jonas
Min kollega Louise tycker att det var en fantastiskt välskriven och underbar berättelse, och att du borde satsa på att skriva barnböcker! :)
Postat av: tess
ett mästerverk!
Trackback
