Sanna

nu har det gått får långt. Eller nej. Det har snarare inte gått alls. Bloggen, är som ett lik. Dött och dött och kallt och dött. Men när man minst anar det vaknar det till liv som en zombie. Tills den blir skjuten av de arga byborna förstås. Eller spetsad av en högaffel. Arga bybor är som Chuck Norris med sina högafflar. Men zombies kan ju egentligen inte dö på grund av det uppenbara skälet. DOM ÄR JU REDAN DÖDA JUUUUUHEHEUHUHUEHE

Såatteh

Det jag ville komma fram till var iallafall den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. Fast jag minns inte om det var det heller. Men vi kan säga att det var så för min tankeverksamhet gick på strejk. Vi får se senare om det finns några pengar över så jag kan tanka (hehehe). Okej det där sista var alltså menat som ett skämt men uppenbarligen så arbetsvägrar min hjärna fortfarande. Ha överseende.



Kungen av snögubbar