LYCKA

Sann lycka (Sanna-lycka) är man får ett paket på posten fullt med godis!

TACK mormor och morfar!


Gissa vad jag kommer göra ikväll

Long time no see

Jag vet.

Jag är urusel.

Ursäkta.


Sen sist då? När var sist? Sist men inte minst? I sista minuten? Sist in först ut? Är sist ens ett ord längre? Sist sist sist sist. Nej det är nog inget ord.

Nä nu kom jag av mig. Mamma och mormor var ju här! Det var skönt att slippa hålla inne på sin konstighet ett tag. Det var underbart att äta vanlig mat i vanlig tid! Kändes nästan som hemma. Som hemma, fast i frankrike.

Nu undrar ni säkert vad vi gjorde. Det undrar jag också. Minnet är bra men kort.

Men jag vet iallafall att jag nästan fyllde år! Familjen Andersson hade skickat med några väl utvalda födelsedagspresenter och lite kalasgrejer. TACK! Allt godis var slut innan min riktiga födelsedag.


Den fina tårtan jag fick till frukost en dag

















Sen så glömde jag ju minneskortet VARENDA gång så det gick inte ta så många bilder. Bra jobbat Sanna.

Så att eh



Klarade sig nästan fem månader, ändå längre än förväntat!

Nära döden.

Så det kom en en spindeljävel och försökte döda mig igår.

Den kom smygandes på väggen alldeles ljudlös mot mig, som en ninja, men mina instinkter sa åt mig att någonting inte stod rätt till. Så jag vred på huvudet åt höger och upptäckte en fet, stor, äcklig sak med åtta ben en halvmeter från mitt huvud. 

Avslöjad som den var hoppade den ner på sängebordet. 

Just det, HOPPADE

SOM EN NINJA!


Där nånstans fick jag panik och kastade mig så snabbt jag bara kunde bort från ondskan själv. Vilket var ett stort misstag. Spindeln försvann spårlöst på ett ögonblick, som en ninja.

Och där började den verkliga paniken, VARS HADE DEN TAGIT VÄGEN? Och då brukar jag inte vara rädd för spindlar i vanliga fall. Faktum är att min bästa vän där ett tag var en spindel som bodde i min dusch. Men det här var någonting helt annat. 

En gigantisk muterad mördarvampyrninjaspindel törstig efter mänskligt blod!

Så jag ställde mig upp i sängen och skrek svordomar, som en man. Sedan upptäckte jag att spindeljäveln kröp fram under sängen, så jag hoppade så långt jag kunde från sängen och grep tag i det längsta föremål jag kunde hitta (en flaska), eftersom om jag skulle komma för nära hade jag varit så gott som död. Den kunde ju hoppa!

SPINDELN SKULLE INTE KOMMA UNDAN EN GÅNG TILL!

Bankade på den sjuttiofyra gånger tills den var död, sen sjutton gånger till för att vara säker. Inte riktigt som en ninja.

Men nu kommer jag leva i ständig skräck för att monsterspindeln ska ha lämnat avkomma som ligger och frodas någonstans i väggen. Som en dag kommer hämnas sin mor eller far eller vad det nu var.

Det här är inte bra.


Nämnde jag förresten att den HOPPADE?!?!??!!!!?



EN SÅN VAR DET! Just den här gick dock sitt öde till mötes betydligt snabbare än dess kompanjon.


HOPPADE!

Snart iväg

och möta mor och mormora på flygplatsen. 

Vad vi ska hitta på för galna saker återstår att se.




Hoppas dom har godis.



Ävenflykt

uttyr.

Följde med el neighbour Michaela och hennes kompis vad-han-nu-hette till något ställe någonstans för någon dag sedan. BILDER

































RSS 2.0