Sanna

Jag vet.

Jag är urusel.

Ursäkta.


Sen sist då? När var sist? Sist men inte minst? I sista minuten? Sist in först ut? Är sist ens ett ord längre? Sist sist sist sist. Nej det är nog inget ord.

Nä nu kom jag av mig. Mamma och mormor var ju här! Det var skönt att slippa hålla inne på sin konstighet ett tag. Det var underbart att äta vanlig mat i vanlig tid! Kändes nästan som hemma. Som hemma, fast i frankrike.

Nu undrar ni säkert vad vi gjorde. Det undrar jag också. Minnet är bra men kort.

Men jag vet iallafall att jag nästan fyllde år! Familjen Andersson hade skickat med några väl utvalda födelsedagspresenter och lite kalasgrejer. TACK! Allt godis var slut innan min riktiga födelsedag.


Den fina tårtan jag fick till frukost en dag

















Sen så glömde jag ju minneskortet VARENDA gång så det gick inte ta så många bilder. Bra jobbat Sanna.